Jämförelsen, orättvisans moder.

Känslan av orättvisa har vart lite av veckans tema, i klient möten och på min egenresa, för jag, precis som du, är här för att lära. Jag ser alla mina möten som en möjlighet till lärande och utveckling. Dem är en rikedom, en livsgåva. 

Jag har under veckan fått äran att dekonstruera ”känslan av orättvisa” tillsammans med mina klienter och i mina egna stunder på ett spännande sätt. Här följer några ”tanke trådar”: 

Känslan av orättvisa, vad bottnar det i? Ofta i jämförelsen. 

Vad har du för referensramar? Medvetet eller omedvetet betraktar vi vår värld utåt. Det är en utmaning att i dagens samhälle, ge sig utrymme att blicka inåt, på den egna grundstrukturen. Naturligt, ja kanske. Det ligger i vår natur att ta den enkla vägen och visst lever vi hektiskt. Vi tar oss sällan tid och kraft att blicka inåt. 

Att se till alla andra, vad de har och inte har är lättare än att titta på vad man själv har, när det fattas något i livet. Känslan av orättvisa växer när vi ser på det vi skulle vilja ha eller uppnå och börjar titta på hur lång vägen dit är. ”Tänk om”, den förklädda rädslan, är en ivrig sällskapsdam som gärna gör oss sällskap i dessa situationer. Avfärda inte denna dam, hon är ett bevis på din abstraktionsförmåga, men kom ihåg att hon ENDAST är en sällskapsdam. 

Känslan av att situationen blir övermäktig, när orättvisan kommer nära, infinner sig gärna och vipps så har den tagit över. I dessa stunder sjunker vi med lätthet ihop för att vara i ett uppoffrande stadium. Det är lätt att tycka synd om sig själv. Det är det faktiskt. Det uppoffrande stadiet kan ses som ett ”vilostadium”, här ligger ju ansvaret utanför dig själv. När vi faller ”offer” för en situation tillfredställer vi känslor som vi längtar efter att få tillfredsställda av andra, därför finner vi stadiet befriande på ett visst plan. Offerkoftan är mjukare än många tror. Den är varm, skön och inger trygghet.  Bekräftelse, rättfärdigande, trygghet. 

När det är synd om dig lägger du makten utan för dig själv. Du låter omständigheterna ta över och vara de som dikterar situationen. Du kan ändå inget göra eller inget hjälpa eller hur? Skönt. Eller? Egentligen är detta något som föder och göder ångesten bara. 

Det finns ett värde i att stanna upp och betrakta sig själv lite här. 

Hur står det till med ansvaret? Varför är det så läskigt att ta ansvar? Är du orolig för att någon ska döma dig i att du gjort fel och att du har dig själv och skylla? Tänk vad mycket vi lever utanför oss själva. Vi ger bort livets gåva som om det inte vore så mycket värt. Svek, att bli förråd, vilseledd, lämnad, allt detta är känslor vi möter när vi förlagt något, en bit av oss, utanför oss själva. Det är också i dessa känslor som orättvisan står och flinar oss rakt upp i ansiktet. Men du? Varför skulle någon förvalta ditt innersta aktsamt om du själv inte gör det? 

Livet är ingen tävling och du är värdefull! Ingen har upplevt det du har, ingen har känt det du har känt. Hur kan du då förvänta dig att någon annan ska ha samma förutsättningar som du? Eller du som någon annan? I detta avseende blir jämförelsen med andra destruktiv. 

Här, just precis här: stanna upp! Se, var, känn. Orättvisan ligger utan för dig och återfinns i ditt dömande. Du dömer någon annans situation (du jämför dig) i din känsla av orättvisa. Betrakta någon annans dömande som en spegling av deras värld. Du anar inte vilken kraft det finns i observationen. Avfärda inte känslan, det bygger endast blockeringar, var i den, men kom ihåg! Du är inte din känsla! Den definierar inte dig! Den är en gåva som pekar ut en riktning. Observera. Här kan du hämta kraft.  

Jag har själv upplevt en tid av stora svårigheter, där jag har fått omvärdera människor, mig själv och situationer som jag funnit mig själv i. I samhällets tjänst får man möta många orättvisor, dagligen. 

Ett vet jag säkert, när man lägger sin tilltro utan för sig själv, så lägger man också makten i någons annans händer. Empower! Du är medaktören i ditt liv, på gott och ont. Ingen är viktigare för dig att lära känna, än du själv. Ta dig en stund varje dag att stanna upp. Var med dig och dina känslor, några minuter varje dag, begrunda, utan att döma och bedöma. I detta kan du finna hemligheten, hemligheten bakom din egen kraft. Att höja sitt medvetande är att komma närmare livets essens. Det är att leva, lite till och lite mer. 

Meditera. Meditationen är en fantastisk teknik som kan hjälpa dig på denna resa. I meditation pausar du många funktioner och får möjlighet att iaktta andra. Fysiskt och psykiskt.

Blir du nyfiken?

Glöm inte att ”lär dig meditera” kursen startar på onsdag!  

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *